Dennis svarade, det var Maria.
Hej. Sa Dennis.
Hej. Sa Maria.
Vad är det? Frågade Dennis.
Jag ville bara säga tack, jag visste inte att du hade en sådan sida. Svarade Maria
… Svarade Dennis
Det var tyst. Han visste inte ifall han skulle säga förlåt. Han visste inte fall han vågade. Dennis funderade lite. Han bestämde sig för att han vågade.
Förlåt för det jag sa på caféet, jag menade det inte. Sa Dennis.
… Svarade Maria.
Vad händer nu? Tänkte Dennis. Skulle hon säga att det var okej, eller fall hon fortfarande inte skulle förlåta honom.
Hallå. Sa Dennis.
Han hörde hur telefonen började pipa. Hon hade lagt på.
Två veckor senare.
Hon har fortfarande inte svarat. Dennis bestämde sig för att ringa henne igen.
Maria svarade.
Hej. Sa Dennis.
Hej. Sa Maria.
Har du funderat kring det jag sa för två veckor sedan? Frågade han.
Ja. Svarade Maria.
Vad har du bestämt dig för? Frågade han.
Jag har bestämt mig att jag kan förlåta dig för vissa saker som du sa. Svarade Maria.
Så… Sa Dennis.
Jag bestämde mig för att inte ringa dig mer, jag förlåter dig inte. Sa hon.
Men jag sa ju… Sa han.
Mer han inte Dennis säga innan Maria började skrika.
Prata aldrig mer med mig, din idiotiska racist! Skrek Maria.
*pip*
Dennis började tappa hoppet om att bli förlåten. Han började stanna inomhus och äta för mycket. Dennis vågade inte gå ut, enda anledningen är ifall han behövde mat. Han hade inga vänner och hans mamma avskydde honom. Dagarna han satt inne blev till veckor. Veckorna blev till månader. Han bestämde sig för att se på nyheterna ifall något hade hänt. Han skulle starta tv:N när han märkte att hans lampor släcktes och hans telefon slutade fungera. Dennis hade glömt att han inte betalat räckningen.
Dagen efter.
Det knackade på dörren. Dennis gissade att det var Skatteverket. Han öppnade dörren långsamt, han hade rätt. Det var Skatteverket som stod utanför.
Du har inte betalat din räckning på länge. Sa mannen från Skatteverket.
Jag vet, förlåt. Sa Dennis.
Du har inte betalat den på ett och ett halvt år! Röt mannen.
Jag vet. Svarade Dennis.
Du får inte bo kvar här längre, du kan inte heller få en andra chans. Sa mannen.
Dennis svarade inte, han visste att inget han sa skulle hjälpa i situationen. Han gick ut genom dörren till lägenheten och gav nycklarna till mannen. Var skulle han bo nu? Han hade inga pengar och ingen mat. Det enda han hade var blixten.
Du kommer nog aldrig komma hit igen. Sa mannen.
Dennis blev ledsen inombords, han hade just förlorat allt. Han gick ut i regnet och så gjorde även mannen.
5 dagar senare.
Dennis gillade hans kartong, det var hans enda skydd från regnet.
The END